Jag önskar att jag hade en bra ekonomi, jag behöver inte vara superrik utan ha en god ekonomi som gör att jag klarar mig hela månaden utan att sitta pengigalös de sista veckorna innan lön. Jag önskar att jag inte hade detta köp begär att brottas med, de tar all min kraft och hittills har jag förlorat de flesta matcher.
Jag önskar att jag var bättre med att sköta min ekonomi, att jag och mina töser vilade med vetskapen om att kattmat och kattsand kan köpas, eventuella veterinärbesök - sparade pengar på banken, pengar till akuta situationer. Att även jag skulle ha pengar till mat och läkarbesök, mediciner. Jag önskar att jag kunde köpa något plagg eller till och med en liten ”slickepott” utan att de resulterar i rena rama fattigdomen i slutet av månaden, när även knäckebrödet är slut.
Jag önskar att jag klarade av att ha kvar mitt bredband, mina extra kanaler. Jag önskar att jag kunde köpa minst tre engelska böcker i månaden, som en belöning. För att stilla nyfikenheten så jag inte ”kokar över”.
Jag önskar att jag redan idag kunde köpa jord till mina odlingar utan att behöva vänta tills nästa månad - jag är otålig, dålig på ”uppskjuten gratifikation”. Att spara har aldrig varit något jag är duktig på, jag har beundrat de som sparar, de som kan betala på sin bil, som för mig tycks vara lika dyrt som en till månads hyra.
Jag önskar att det jag försöker trösta och bedöva inom mig kunde ebba ut, fem år i terapi och än sitter två av mina laster kvar. Men jag har kommit längre, jag kan se på mitt beteende, vad det är som triggar mig och får mig att gå igång. Men från vetskapen till handling är svårt - men viljan finns, önskan, desperationen av verklig förändring, mer tillit till mig själv, förmågan att förlåta mig själv.
Förlåta mig själv är viktigt för att häva det självdestruktiva inom mig, som gör mig illa, som behandlar mig illa. Plågar mig själv med negativa tankar som snurrar runt som asgamar runt mitt huvud där jag ligger i lerhålet, med repade lår.
En lugn livskvalitet, en tryggare tillvaro med möjligheter till kafé, bio, konsert och/eller teater besök. En After Work med några kollegor.
Sanningen är att jag är en oansvarig, självisk, underlig figur. En vilsen individ som tror att den jag är som individ sitter i vilket märke min väska har, vilken telefon jag har. När det togs från mig började jag fundera. Sanningen är att jag är livrädd för att förändras, lyckas med det jag tar mig för. Sanningen är att jag inte skulle veta vem den personen är som klarar av vardagen utan att förlora hela energin efter sex timmar på jobbet och i behov av vila ett par timmar när jag kommer hem - så mycket tid som går förlorad, så mycket liv jag försakar.
Jag sörjer det liv jag försakat.
Ok, jag känner de del av mig som är negativ, dum, självdestruktiv, jag är tyvärr mest bekväm med den delen, det är mitt normal läge.
Om den personen skulle bli tillplattad och instuvad i något källarförråd, det negativa kommer aldrig helt försvinna, men om det positiva tog över vem är jag då? Vem är hon? Jag har varit en glad prick, depressionen kommer regelbundet och då slår den ut mig totalt. Men när jag kommit till toppen av berget har jag haft kunskapen att jorda och njuta av livet. Det är när jag faller ner, ner, ner och jag ser det som ett livsavgörande fall, det är då det negativa tar över.
Men mina ögon har glittrat och kan även idag glimta till i stunder i vardagen. Även om skratten ibland är långt borta så njuter jag när jag råkar ut för ett underbart magskratt! För de kommer inte lika ofta. När jag ser Stephen Frys program QI på BBC så skrattar jag gott, jag tar det som terapi så jag inte glömmer hur man gör.
Jag önskar att jag var bättre på att sköta min ekonomi, att jag inte behövde vandra runt och vara livrädd mest varje sekund. Jag önskar att jag ska förlåta mig för skadan jag orsakat och arbetat mig fram till en plats där jag kan ge tillbaka till livet igen.
Jag önskar lugn och ro.
Jag önskar att jag var bättre på att sköta min ekonomi.
Mitt namn är Marie Gerahty och jag har kört mitt liv i botten, jag har utmätning på min lön och lever på existens minimum, men jag gör det inte bra eller klokt. Men hyran och el betalas i tid, räkningarna med, men det blir inte mycket kvar att leva på.
Jag heter Marie Gerahty och jag har förstört mitt egna liv, för att det gjort så ont, svidande ihållande ont. För att jag anser min själ värdelös. Att shoppa var/är en flykt, men den lämnar större skada än den helar. För det jag köper är inte den jag är, jag är den jag är, den som finns kvar om allt annat skulle försvinna - och det är den jag behöver försona mig med.
Men med vinden kommer förändring och det gäller att vara flexibel som ett träd så jag inte går sönder, och att vara flexibel är något jag är bra på!















































