onsdag 30 maj 2012

Jag önskar annorlunda, men...


Jag önskar att jag hade en bra ekonomi, jag behöver inte vara superrik utan ha en god ekonomi som gör att jag klarar mig hela månaden utan att sitta pengigalös de sista veckorna innan lön. Jag önskar att jag inte hade detta köp begär att brottas med, de tar all min kraft och hittills har jag förlorat de flesta matcher.

Jag önskar att jag var bättre med att sköta min ekonomi, att jag och mina töser vilade med vetskapen om att kattmat och kattsand kan köpas, eventuella veterinärbesök - sparade pengar på banken, pengar till akuta situationer. Att även jag skulle ha pengar till mat och läkarbesök, mediciner. Jag önskar att jag kunde köpa något plagg eller till och med en liten ”slickepott” utan att de resulterar i rena rama fattigdomen i slutet av månaden, när även knäckebrödet är slut.

Jag önskar att jag klarade av att ha kvar mitt bredband, mina extra kanaler. Jag önskar att jag kunde köpa minst tre engelska böcker i månaden, som en belöning. För att stilla nyfikenheten så jag inte ”kokar över”.

Jag önskar att jag redan idag kunde köpa jord till mina odlingar utan att behöva vänta tills nästa månad - jag är otålig, dålig på ”uppskjuten gratifikation”. Att spara har aldrig varit något jag är duktig på, jag har beundrat de som sparar, de som kan betala på sin bil, som för mig tycks vara lika dyrt som en till månads hyra.

Jag önskar att det jag försöker trösta och bedöva inom mig kunde ebba ut, fem år i terapi och än sitter två av mina laster kvar. Men jag har kommit längre, jag kan se på mitt beteende, vad det är som triggar mig och får mig att gå igång. Men från vetskapen till handling är svårt - men viljan finns, önskan, desperationen av verklig förändring, mer tillit till mig själv, förmågan att förlåta mig själv.

Förlåta mig själv är viktigt för att häva det självdestruktiva inom mig, som gör mig illa, som behandlar mig illa. Plågar mig själv med negativa tankar som snurrar runt som asgamar runt mitt huvud där jag ligger i lerhålet, med repade lår.

En lugn livskvalitet, en tryggare tillvaro med möjligheter till kafé, bio, konsert och/eller teater besök. En After Work med några kollegor.

Sanningen är att jag är en oansvarig, självisk, underlig figur. En vilsen individ som tror att den jag är som individ sitter i vilket märke min väska har, vilken telefon jag har. När det togs från mig började jag fundera. Sanningen är att jag är livrädd för att förändras, lyckas med det jag tar mig för. Sanningen är att jag inte skulle veta vem den personen är som klarar av vardagen utan att förlora hela energin efter sex timmar på jobbet och i behov av vila ett par timmar när jag kommer hem - så mycket tid som går förlorad, så mycket liv jag försakar.

Jag sörjer det liv jag försakat.

Ok, jag känner de del av mig som är negativ, dum, självdestruktiv, jag är tyvärr mest bekväm med den delen, det är mitt normal läge.

Om den personen skulle bli tillplattad och instuvad i något källarförråd, det negativa kommer aldrig helt försvinna, men om det positiva tog över vem är jag då? Vem är hon? Jag har varit en glad prick, depressionen kommer regelbundet och då slår den ut mig totalt. Men när jag kommit till toppen av berget har jag haft kunskapen att jorda och njuta av livet. Det är när jag faller ner, ner, ner och jag ser det som ett livsavgörande fall, det är då det negativa tar över.

Men mina ögon har glittrat och kan även idag glimta till i stunder i vardagen. Även om skratten ibland är långt borta så njuter jag när jag råkar ut för ett underbart magskratt! För de kommer inte lika ofta. När jag ser Stephen Frys program QI på BBC så skrattar jag gott, jag tar det som terapi så jag inte glömmer hur man gör.

Jag önskar att jag var bättre på att sköta min ekonomi, att jag inte behövde vandra runt och vara livrädd mest varje sekund. Jag önskar att jag ska förlåta mig för skadan jag orsakat och arbetat mig fram till en plats där jag kan ge tillbaka till livet igen.

Jag önskar lugn och ro.

Jag önskar att jag var bättre på att sköta min ekonomi.

Mitt namn är Marie Gerahty och jag har kört mitt liv i botten, jag har utmätning på min lön och lever på existens minimum, men jag gör det inte bra eller klokt. Men hyran och el betalas i tid, räkningarna med, men det blir inte mycket kvar att leva på.

Jag heter Marie Gerahty och jag har förstört mitt egna liv, för att det gjort så ont, svidande ihållande ont. För att jag anser min själ värdelös. Att shoppa var/är en flykt, men den lämnar större skada än den helar. För det jag köper är inte den jag är, jag är den jag är, den som finns kvar om allt annat skulle försvinna - och det är den jag behöver försona mig med.

Men med vinden kommer förändring och det gäller att vara flexibel som ett träd så jag inte går sönder, och att vara flexibel är något jag är bra på!


söndag 27 maj 2012

Vackra Växter på min hemväg!






Megaloppis söndag









Efter en enkel frukost satte jag på mig en kjol och T-shirt samt mina sandaler, tog med min nya praktiska korg och en liten väska med pengar, ett satt belopp för vad jag fick spendera på Megaloppisen.

En solig och varm dag, det tycks som om det är vartannat år vackert väder, vartannat år regnigt väder, de år det regnar är när jag beslutat mig för att sälja. Men i dag var det soligt, fullt med folk och hur mycket saker som helst till salu.

Jag är på jakt efter en pigtittare, så det var mitt mål med dagen, tog mig en vända runt alla bord och filtar. Men inte en ända pigtittare, men två vackra trä askar.

Var ute i över tre timmar och att trängas med alla dessa människor i denna värmen tärde på tålamodet. De gick med barnvagnar, dubbelbarnvagnar, cyklar och detta på gångvägar som knappt släppte förbi en person genom alla människor - det krävdes tålamod.

Samt ljudnivån, alla dessa som gick runt och pratade i mobilen, höjde rösten bland allt annat prat och här började jag falla sönder. Mina öron blödde av allt ljud (liten överdrift), jag hör oförskämt bra, det är en talang jag kan erkänna, om det är en bra eller dålig talang har jag svårt att säga. Men, jag är oerhört känslig för ljud.

Så jag vandrade hem med ett leende och känsla av en härlig dag. Och ju längre bort från Mariaplan jag kom, ju tystare, lugnare och mer harminiskt blev det. Lita kinamat på det och dagen har varit en succe!

lördag 26 maj 2012

Fysiskt arbete


När jag väl började var det svårt att sluta, rötter fanns över hela landet, luriga rötter flera meter långa, tunna men långa. Landet var även en kyrkogård för sniglar, det var många tomma skal från sniglar i jorden, sniglar och cigarettfimpar.

Var ute i lite över två timmar, stod på huk och när jag väl ställde mig upp stramade det till ordentligt i hälarna. Fick bort en hel del, förutom den där sista busken, buskens rötter var tjockare och svårare att komma åt utan en spade, men skall ge det ett försök till, skall be att få låna spanden.

Nu behöver jag köpa jord och plantera, till en stram budget, men skall se vad jag kan få till.

Efter detta fysiska arbetet tog jag en dusch och lagade sedan pasta till lunch, skönt trött i hela kroppen.

Då var klockan lite efter två och jag beslutade mig för att ta mig en siesta, det var underbart. Nu är det kväller och det är skönt med lite svalkande vid, även fast det kommer att ta ett par timmar innan lägenheten svalnar.

Men nu skall jag lägga mig och fortsätta läsa den mycket bra boken - åter till mitten av 1700 - talet




torsdag 24 maj 2012

Är det inte Fredag?!



Den här veckan har jag längtat efter helgen, den här veckan har känts ovanligt lång av någon anledning, varje dag jag vaknat har jag tänkt, ”Nu är det fredag!, för att i nästa sekund inse att det bara är tisdag.

Jag har varit trött, då blir jag skörare än normalt, i måndags gick jag mest runt och grät och snörvlade, tyckte det var lite jobbigt i största allmänhet. Men det fick vara ok, det med, för det kommer att bli bra!

Har flanerat en del, här i mitt underbara närområde och det är en riktig förmån att få bo här, det finns små hemliga oaser lite överallt, små andningshål där man kan sitta och bara vara en stund, lyssna på fåglarna och det fantastiska susandet uppe vid trädkronorna.

Dragit upp taggiga buskar i 26 + väder, fått lite värmeslag med även njutit av siesta vid fläkten, så det har varit ok att vara extra skör dessa dagar, för jag är omgiven av mest försommarvadd!!

Helt underbart.

Tre lampor samt en tavla på utställning hos min frisör på Avenyn samt ett par halsband skapade under veckan, och ett tvångsmässigt sorterande av mina pärlor, i färgskala, art skala och allmänn skala.

Men nu skall jag till sängs för i morgon är det verkligen fredag...lönedag...det vet jag!!

Arbetsdagens slut och avslappnad hemfärd...

Äntligen är arbetsdagen över...



...jag ser ljuset där framme...

...ute!!

Hemresan i en väl ventilerad spårvagnen, min favorit vagn, den som är precis mitt emellan, inte riktigt gammal men inte den yngsta utan precis den där hederliga vagnen...









...hemmavid...


...gårdsromans....




...efter ett samntal om sopsortering med bo - och miljövärd fick jag en liten kaka och en hallondryck...


...en av gårdskatterna på väg ut för en tur...




...min lilla täppa där örter, jordgubbar, smultron och annat skall odlas, eventuellt gula morötter...


...hemma vid min dörr...


...stod en katt på andra sidan dörren som vill att jag skall in...


...så varmt, en liten siesta skulle inte vara dumt...







...ooohhhh en frisk fläkt, och vila en stund, alldeles, alldeles underbart!!


söndag 20 maj 2012

Underbar frisör och dragning i hårtestar....






Jag stod framför spegeln i badrummet och kammade ut mitt hår efter duschen. Hade använt det schampoo och balsam jag fått i julklapp som min mamma köpte från den salong som världens bästa frisör driver med en kollega.

Det luktar mint, det är underbart och mitt hår får en annan känsla, jag får lättare fram en presentabel frisyr av detta schampoo.

Nu är det nog över ett år sedan jag var hos hennes och snaggade mig, ja, det var kanske inte helt snaggat, typ en centimeter kort runt över skallen. Sedan dess har jag inte behövt göra något med håret - tror i alla fall att jag inte varit där på ett år, i alla fall inte för att klippa mig.

Men när jag stod där och kammade ut håret så var det som om jag drog i det lite extra, för saknar min frisör, sitta i stolen och bli ompysslad och fin i håret.

Fast, nu är hon så himla bra att mitt hår är underbart, färgen tycker jag så mycket om, och att tänka sig - den är min naturliga, detta har hon hjälpt mig med. Det ända är att det inte längre är lika tjockt som det var när jag var fetare - men det kan jag leva med.

Hm, undra om denna hårtest inte är lite sliten, provar och dra lite........

Grannens oanade vagel och Grisarnas beskyddare, så var min söndag!




Min granne tränar genom att hoppa på studsmatta i sitt sovrum, varje dag. Innan jag förstod att det var det han gjorde trodde jag att han hade mycket ”rullande i höstackar” på gång i sitt sovrum. Men när det håll på vareviga kväll i ca 10 - 15 min började jag fundera.

Då slog det mig, han tränar, jag hör nämligen att han går med skor innan och efter det där ”gnällande” ljudet.

Jag försöker vara förstående, jag försöker hitta aktiviteter som jag kan sysselsätta mig med i köket, med hög musik.

För det är ljudet, inte riktigt högt, men inte riktigt lågt, bara så där mygg irriterande. Gnissel, gnissel, gnissel. Andas Marie, andas, in - och ut, in - och ut. Djup yoga andning, men när jag väl hört ljudet, då har jag det i öronen tills jag vet att han är färdig.

För mitt liv vill jag inte vara denna gnälliga kärringen som jag tycker jag blir när allt min granne ovanför mig irriterar mig. Hans tränande, hans ”gå inomhus med skor”, hans åkande med kontorsstolen fram och tillbaka över golvet. Att det tar en evighet för honom att stänga av sin väckarklocka och svara i sin telefon.

Kom i håg charmen med att bo i ett landshövdingehus, är mitt mantra, om och om igen.

Det går att leva med allt detta, jag har även två fungerande ben och fungerande armar med fungerande händer och fingrar som kan ta sig upp till sin granne, ringa på hans dörr och fråga om han kan tänka sig ta av sig skorna i alla fall efter tolv, sluta rulla fram och tillbaka med stolen vid den tiden också - kanske kan jag även fråga om han kan sluta andas?! När jag ändå håller på menar jag!!

Jag den perfekta grannen!

Nästa helg skall jag och grannen under mig göra i ordning rabatten utanför vår port, ta bort den fula busken och allt ogräs och plantera örter och prova att plantera jordgubbar och smultron i samma ”land” se hur det går. Vi har även ögonen på en rabarberplanta som det kanske går att dela i två så vi kan få den andra halvan - om vi bara kunde klura ut vem som har den odlingslotten. Vi hade lite gorilla ”taktik” i eftermiddags då vi ”flanerade” så försiktigt förbi, för att undersöka läget utan att Gred upptäckte oss.

Har även avklarat mitt första ”pass” som grisvakt. En orolig Kungsladugårds dam kom fram till mig när jag var vid grisarna och ville påpeka att de inte tycktes ha något vatten och då de kom springande fram till henne så verkade de väldigt hungriga. Hon var extra orolig för saknaden av vatten eftersom det var så varmt.

Jag får inte gå in till grisarna då jag inte fått den utbildningen som de andra, men jag fick tag i Kristina och hon såg till att grisarna fick det de behövde. Det kommer skötare både morgon och kväll, men denna dam var så väldigt orolig så jag bestämde mig för att kontakta Kristina under tiden damen stod bredvid mig och såg att något skedde. Marie - grisarnas beskyddare.

Och grannen ovanförs förtret!!

torsdag 17 maj 2012

För Hope


Jag skall göra ett täcke, ett bebis täcke. Har gjort en inventering och jag har det jag behöver, har mätt, sett över hur mycket tråd jag har och sitter nu och funderar på hur jag vill att det skall se ut. Inspirationen är ett litet knyte som heter Hope.

Finner det en utmaning att vara kreativ bland ett huvud fullt av förkylning, fast det roliga är att jag har den där djupa, härligt pondus givande rösten. Jag går runt här i lägenheten och pratar med mig själv och mina katter. Olivia och Azalea har dock en underlig förmåga att försvinna när jag börjar sjunga för dem - även fast det är Dean Martin!

Har haft det svårt att äta, vilket är en underlig erfarenhet för mig, mår illa bara jag tänker på mat så jag äter det jag tror går bra, en underlig röra, blundar och så snart jag är färdig dricker jag ett glas Cola Zero - för att lugna illa måendet. Det har varit så ett par veckor nu.

Så täcket skall ha lite terapeutiskt syfte, skingra tankarna och fokusera på något utanför min äckel känsla för mat.

Skall berätta en historia på täcket, kanske hur Hope’s mamma och jag möttes i Australien så länge, länge sedan. Janet blev min lilla syster, på sätt och vis. Hon är född samma år som Jenny så kanske blev det så att Janet visade på vart Jenny kanske varit om hon fått leva. Men jag tycker så oerhört mycket om Janet för Janet skull, inte för någon liknelse till Jenny.

Så, nu skall jag skissa och fundera och använda hjärnan på ett sätt som jag älskar, låta fantasin och kreativiteten flöda utan någon tillrättavisning - för fantasin är gränslös så även kreativiteten!

onsdag 16 maj 2012

Tiramisu och Olivia



Det här är kanske inte de bilder som visar likheterna systrarna mellan, men här är de, Tiramisu och Olivia (från början Creme Brulée). Födda den 3 april 2006. När jag var hos Pia för att hälsa på Olivia för första gången så var det Tiramisu som kom och hälsa och var riktigt gosig, och hade hon inte redan blivit bokad så kanske det hade blivit Tiramisu.

Olivia låg hos uppfödaren Pia, som tyvärr inte längre finns med oss,  Pia fick lyfta Olivia till mig men Olivia kilade snabbt tillbaka till Pia, men det var kärlek vid första ögonkastet när jag såg bilden på Olivia.

Systrarna Rengbåge - "fel markerade" så de får inte kallas Ragdoll, men Pia och en annan uppfödare hade tänkt föda upp en ny "ras" som heter Rainbowdolls. Som dessa två var början på. Jag vet inte riktigt hur det blev med det nu när Pia lämnat oss.

Men jag är glad och oerhört tacksam att jag har Olivia och kan se bilder på vackra systrar!

Blä Bla



Mitt mål är att må bättre, näst intill änglalikt!

Det har varit ett par lugna dagar på grund av förkylning, det var bara att gilla läget, ett läge där titta på TV och läsa böcker också var för mycket. Så det har varit ett lyssna, lyssna på grannarna och fåglarna i träden samt de kommande och gående spårvagnarna.

Drömt sådana där mysteriska mardrömmar, drömmar som inte riktigt hänger ihop, fast de gör det ändå, det är det underliga. De handlar om förlust av lägenhet, katter som inte gillar mig utan föredrar andra individer. Oftast handlar det om att jag är satt i en situation som jag verkligen inte vill försätta mig i, men som jag hamnat i utan att jag har kunnat påverka det själv. Utmaningen, i drömmen, är att ta mig igenom och komma ur det luktandes av rosor!

Men oftast hinner jag vakna innan jag vet hur det slutar, men det kanske är meningen, att inte veta - en utmaning att erkänna att jag inget kan göra, släppa den kontroll jag tror jag har!

Så, det har varit mycket av att må halvt om halvt. Varken eller. Svettas, hostas, yr och arg på mig själv men i slut ändan är allt jag kan göra att skratta, för lustigt är det!

Tycker synd om mina kollegor som fått slita extra hårt denna vecka med tre personer borta.

Nu skall jag banne med bli bättre, jag skall bli bättre, bli bättre!!!!

torsdag 10 maj 2012

Normal för Mig





Friendship is the only cure for hatred, the only guarantee of peace.


Visserligen är det så att jag utgår från att allt jag tycker, tänker och känner är fel och onormalt, så har jag trots allt ett genuint intresse av att höra hur andra reagerar och agerar i olika situationer. Det är som om jag sitter med en liten anteckningsbok och har en sida med hur jag reagerar och agerar, sedan fyller jag i hur andra reagerar och agerar på andra sidan, för att se om det finns punkter där vi möts.

Alla andra är normala, jag är den onormala, det har varit självklart för mig.

Men, så insåg jag här om månaden att jag är normal för mig, för mig är jag normal. Jag är inte som alla andra, det är normalt, för det är ingen som är som någon annan därav är det som sagt normalt - ergo jag är normal!

Jag finner det mycket intressant att sitta och lyssna på andra, har den fula ovanan att avbryta och ställa frågor, i min iver att veta mer. Människor är så fantastiskt intressanta.

För mig är det många små saker som bygger upp en människa, erfarenheter som formar personligheter, och genom livet skapas tankar, åsikter och fasta rutiner.

Det som är en självklarhet för mig är det inte för en annan. Det gick upp för mig i en fikarasts diskussion, bara för att jag tycker på ett sätt betyder det inte att det är rätt eller fel, utan bara att jag, utifrån den jag är tycker så. Likadant är det för den andra personen, bara för att de inte håller med mig betyder det inte att mina åsikter, tankar och idéer är felaktiga.

Funderar gör jag mest hela tiden, kanske är det då inte konstigt att jag blir så trött på eftermiddagen efter jobbet. Under min arbetsdag har jag inte bara gjort mina arbetsuppgifter utan även filosoferat över livet och människors sociala liv!

Många stunder kan jag inget annat göra än att le åt mig själv, för visst gör jag livet lite onödigt komplicerat i bland, men det är en del av mig, en del som är med och skapar helheten Marie.

Så jag skall arbeta på att förändra mitt utgångsläge, den som säger att jag är värdelös och onormal, välja att tänka på att jag är normal för mig och bra som den person jag är.

När jag för min läkare, vid det senaste återbesöket, skulle förklara hur jag mådde, förklarade jag att jag var ondskan själv, att jag var lika ond som Usama Bin Laden, men att jag nu blivit värre då han inte finns längre. Här skall tilläggas att han är från Grekland och även fast hans Svenska är mycket bra, så finns det vissa nyans skillnader i språket. För jag ville förklara för honom att jag var värdelös och ondskan själv och när han inte tycktes förstå vad jag menade drog jag till med en jämförelse, en liknelse med någon som var lika ond.

Det föll lite pladask och läkaren blev än mer oroad för min psykiskahälsa då han hade trott att jag sa att jag VAR Usama Bin Laden. Att jag trodde det, att det var min verklighet, fast jag inte menade mannen utan ondskan. Jag får vara försiktig med mina ord, för jag kan aldrig veta hur mottagaren uppfattar dem.

Men jag fick något av det mötet, eftersom han missförstått mig och jag snott in mig mer och mer in min beskrivning av min värdelöshet - ledde det till ett skrattanfall när jag kom ut på gatan. ”Vad håller jag på med?” Det blev skratt hela vägen till jobbet.
Där och då fick jag upp ögonen för att hur som haver är jag normal för mig, precis som den jag är, är jag normal, och någon median på normalhet finns nog inte, så jag är normal, det känns riktigt bra.