Min granne tränar genom att hoppa på studsmatta i sitt sovrum, varje dag. Innan jag förstod att det var det han gjorde trodde jag att han hade mycket ”rullande i höstackar” på gång i sitt sovrum. Men när det håll på vareviga kväll i ca 10 - 15 min började jag fundera.
Då slog det mig, han tränar, jag hör nämligen att han går med skor innan och efter det där ”gnällande” ljudet.
Jag försöker vara förstående, jag försöker hitta aktiviteter som jag kan sysselsätta mig med i köket, med hög musik.
För det är ljudet, inte riktigt högt, men inte riktigt lågt, bara så där mygg irriterande. Gnissel, gnissel, gnissel. Andas Marie, andas, in - och ut, in - och ut. Djup yoga andning, men när jag väl hört ljudet, då har jag det i öronen tills jag vet att han är färdig.
För mitt liv vill jag inte vara denna gnälliga kärringen som jag tycker jag blir när allt min granne ovanför mig irriterar mig. Hans tränande, hans ”gå inomhus med skor”, hans åkande med kontorsstolen fram och tillbaka över golvet. Att det tar en evighet för honom att stänga av sin väckarklocka och svara i sin telefon.
Kom i håg charmen med att bo i ett landshövdingehus, är mitt mantra, om och om igen.
Det går att leva med allt detta, jag har även två fungerande ben och fungerande armar med fungerande händer och fingrar som kan ta sig upp till sin granne, ringa på hans dörr och fråga om han kan tänka sig ta av sig skorna i alla fall efter tolv, sluta rulla fram och tillbaka med stolen vid den tiden också - kanske kan jag även fråga om han kan sluta andas?! När jag ändå håller på menar jag!!
Jag den perfekta grannen!
Nästa helg skall jag och grannen under mig göra i ordning rabatten utanför vår port, ta bort den fula busken och allt ogräs och plantera örter och prova att plantera jordgubbar och smultron i samma ”land” se hur det går. Vi har även ögonen på en rabarberplanta som det kanske går att dela i två så vi kan få den andra halvan - om vi bara kunde klura ut vem som har den odlingslotten. Vi hade lite gorilla ”taktik” i eftermiddags då vi ”flanerade” så försiktigt förbi, för att undersöka läget utan att Gred upptäckte oss.
Har även avklarat mitt första ”pass” som grisvakt. En orolig Kungsladugårds dam kom fram till mig när jag var vid grisarna och ville påpeka att de inte tycktes ha något vatten och då de kom springande fram till henne så verkade de väldigt hungriga. Hon var extra orolig för saknaden av vatten eftersom det var så varmt.
Jag får inte gå in till grisarna då jag inte fått den utbildningen som de andra, men jag fick tag i Kristina och hon såg till att grisarna fick det de behövde. Det kommer skötare både morgon och kväll, men denna dam var så väldigt orolig så jag bestämde mig för att kontakta Kristina under tiden damen stod bredvid mig och såg att något skedde. Marie - grisarnas beskyddare.
Och grannen ovanförs förtret!!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar